Jag sitter i skrivande stund på en otroligt seg föreläsning i språkpsykologi. Allt som hittills har sagts är till hundra procent repetition av en kurs jag tentade av i januari. Känns som ett ordentligt slöseri med tid, särskilt med tanke på att jag inte är helt frisk.
Varför tror jag alltid att föreläsningar är så mycket viktigare än vad de visar sig vara? Nu har jag ju missat de två senaste föreläsningarna på grund av min gotlandsvistelse förra veckan, så det kan ju ha något med det att göra.
Wow. Nu nämndes till och med Grice's samarbetsmaximer. Vissa saker har tagits upp på varenda kurs som jag har haft här i Uppsala. Man får vara rätt nöjd med sin teori om den nämns i tid och otid på universitetsnivå.
Vad vill jag med det här inlägget egentligen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar