skip to main |
skip to sidebar
VG++ alltså. Jag trodde inte det ens gick att få det på universitetet. Jag och mina gruppmedlemmar presterade så bra på alla obligatoriska uppgifter i den här kursen att läraren överväger att avskaffa särskilda vg-uppgifter till nästa år. DET kan kallas elevpåverkan, om något!
MT lurade med oss på simtävlingar i Fyrishov. Undrar vad jag gör här egentligen.
Sven ville gärna veta hur bloggen fungerar. Nu ser han hur det går till.
Friskt vågat, ALLT vunnet! Eftersom jag fick underkänt på typologitentan så skulle jag ha varit tvungen att göra omtenta onsdag den 17 december. Min poäng var 36.5, och gränsen för godkänt var 39. Idag hade den lärare som var ansvarig för kursen mottagningstid, så jag gick dit för att ställa ett par frågor om tentan (och om möjligt tjata fram ett par poäng till). 10 minuter senare gick jag därifrån med ett fett GODKÄNT, och jag tror att jag aldrig har varit mer nöjd. Snacka om att äga skiten ur sin pluggpanik!
Adventsbelysning
Det nya vinet är... brunt? Say what?
Klotter på bänkar kan vara riktigt kul, och i det här fallet nästan snyggt dessutom.
Jag trodde att jag så snart december började och de två förra kurserna tog slut kunde ta det lugnt, eftersom vi bara har en enda kurs kvar innan jul, och tenta på den är i januari. Men när jag idag fick schemat som syns på bilden fick jag en mindre chock; hela den sidan beskriver de kommande två veckorna! Vilan låter vänta på sig.
Detta måste vara den bästa bild som någonsin tagits på mig. Cred till Simon som äntligen lärt sig använda min kamera.
Här pågår ombyggnad, som inte är klar förrän 2011. Det lär bli ett rätt stort resecentrum om det ska ta så lång tid att bygga.
En livräddare i tentatider när man inte orkar brygga kaffe.
Glad halloween på er alla som faktiskt firar det. För mig får det räcka med ett mörkt självporträtt.
Huvudsaken när det gäller disk är att det i alla fall blir av till slut.
En bra sysselsättning under en tråkig föreläsning är att teckna bilder ur ens minne på föreläsningsunderlaget. Detta skall vara Lilla Karlsö utanför Gotlands sydvästra kust. En plats som verkligen har etsat sig fast i mitt minne.
Det svängde rätt bra om oss, även fast vi bara hade övat i cirka två timmar totalt. Jag är han i mitten med hatten.
...och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Vi var hemma hos en klasskamrat som just har skaffat dessa två hårbollar. Man får allt lite abstinens...
Se föregående post angående höstfärger. För övrigt är det nu färdigpluggat inför lingvistiktentan i morgon. Som vanligt får det bära eller brista med det jag nu vet.
Detta är spetsen på det träsvärd jag använder när jag tränar iaido. Det ljusare bruna skall inte vara där. På den senaste träningen skedde det nämligen en liten olycka. På träning funkar det nämligen så att tränaren (som har ett svärd av metall) står vänd mot oss nybörjare och visar oss hur vi skall utföra teknikerna. Problemet senast var att jag kom for nära tränaren, så mitt i ett hugg möttes våra svärdsspetsar. Hans svärd klöv mitt svärds spets. Mycket irriterande, men man inser varför det vore en dålig idé att bråka med någon som har svärd om man inte har något vettigt tillhygge själv. Min tränares svärd har inte ens en skarp egg!
Jag har aldrig varit ett stort fan av höstfärger, men kolla in det här trädet! You know you like it!
Och denna korv Stroganoff var inte av denna värld! Cred till mamma för grundreceptet.
Darra, alla ondskans hantlangare i Uppsala! Den maskerade hämnaren ser er... Musse Pigg står i bakgrunden.
WTF M8?
Här skall ni få se mina ögonrödor! Alltså inte ögonvitor.
Mitt hem större delen av den här sommaren är denna båt. Skall vara kvar ombord här till den 29 juli, och jobba natt. På något sätt känns detta dock inte överdrivet jobbigt; ordet överkomligt är betydligt närmare sanningen.
Så här ser utsikten ut genom mitt smutsiga hyttfönster när jag går och lägger mig så här dags. Man kan till och med se lite morgonrodnad på himmelen. Så kommer det att vara för mig i två veckor framöver nu!
Frasse äter glass och jag inviger min nya mobil med bättre kamera.
Ja, så här ser man alltså ut som städare ombord på M/S Visby. Det är inget särskilt tufft jobb, särskilt inte när det är så lite passagerare som idag. Aldrig någonsin förr har jag fått så mycket för att göra så lite. Haha. Man är ju inte riktigt lika proper som man var i fjol på terminalen, men en uniform är ju alltid en uniform... Och så får man ju coola nyckelkort. Yay!
Så här ser hytten som jag skall bo i under min vecka ombord. Rymlig och fin.
Pappa låter besikta sin gamla volvodroska. Som alltid är den föremål för stor beundran hos verkstadsfolket. Synd bara att den skulle vara full av pollen.
Det verkar som att sista veckan här i Mariannelund skall innehålla något av alla element som förekommit hela tiden. Beach är inget undantag.
Vi glidare som har ont i ryggen sitter vid sidan av och steker i solen. Intressant här är den syriske killen, Darin, som brukar dyka upp när det vankas fotboll. Helskön kille.
Vi åkte ett gäng till Katthult och åkte longboard nedför hela backen ned till Rumskulla. Sedan åkte vi i sista etappen ett par ggr. Här är vi, hela gänget.
Muminpappan sitter på muggen.
En vacker kväll som avslutning på en mycket bra dag. Mycket mer än det den här dagen har gett kan man sällan begära.
Var och red igår. Ytterligare en sak att bocka av från att-göra-listan.
Någon gång skall vara den första.
Klassiskt d'oh!-moment. Självklart skulle ju den minsta lilla utbuktningen på molnet vara den som passerar solen på rastens sista minut.
Spelar man i lovsångsteamet så gör man.
Lite galenskaper måste man tillåta sig! På impulsivt initiativ är vi nu på väg till Karlstad för att höra Linns syster spela. I förrgår var vi i Örebro, även det på ganska spontana grunder. Bilen är en fantastisk uppfinning.
Denna eländiga låt på Guitar Hero... Tio minuter varav de sista 6 är HUR SVÅRA SOM HELST! Men jag och Palm klarade den på näst svåraste svårighetsgraden! På första försöket tillsammans! Jag och Rocko har försökt åtskilliga gånger utan att lyckas. Det roliga är att Rocko egentligen är bättre än Palm. Detta skall han få höra. Hehe.
Vad hittar vi på praktikens näst sista dag? Jo, ett rum med MASSOR AV LEGO! Lyckan är fullkomlig. Synd bara att ingen har visat oss det här rummet tidigare.
Utsikten från balkongen på Samuels nya lägenhet i Österängen är ingenting att fnysa åt. Tvärtom. Samuel hälsar att han är bäst.